Tänk att vi i Blåbandsrörelsen har en egen folkhögskola, Helliden i Tidaholm. Det är något att vara extra stolta över, och vara rädda om. Helliden är en plats där en 20-åring som misslyckades på gymnasiet får växa i sin egen takt och upptäcka att hon inte är dum. En plats där en 50-åring bereds tillfälle att växa i sin konstutövning i samverkan med kompetenta lärare och studiekamrater i olika åldrar. En plats där Blåbandsrörelsens ideal tar gestalt i människor och byggnader.
Men vi lever i en tid när allt ska kvalitetssäkras och mätas i tabeller, där varje skattekrona ska värderas utifrån samhällsnytta. Och här råder delade meningar om värdet av folkhögskolornas verksamhet.
En tankesmedja som Timbro ifrågasätter om verksamheten motiverar sina skattemedel, om verksamheten kan anses vara evidensbaserad. Den borde i så fall hellre skötas av privata utförare utan att finansieras av skattemedel.
Under senare år har anslagen till folkhögskolorna stått stilla, samtidigt som kostnaderna har skenat i höjden. Många folkhögskolor, även Helliden, har stora problem att få verksamheten att gå ihop.
På många sätt försöker folkhög-skolornas företrädare visa politikerna hur samhällsviktig verksamheten är, och hoppas att därigenom få erkännande och kostnadstäckning. På Helliden har vi till all lycka fått stöd av förbund, distrikt, föreningar och enskilda som har gjort donationer eller lånat ut medel till skolan. Det har gjort att vi kunnat hålla verksamheten igång.
Men det räcker inte, vi behöver få mer intäkter. Helliden huserar ju i flera byggnader, men framför allt i ett vackert och spännande slott. Det är en miljö som är attraktiv att besöka för fler människor. Skolan har därför bildat ett aktiebolag för att bedriva viss hotell- och restaurangverksamhet, varifrån överskottet ska gå till folkhögskoleverksamheten.
Det behöver dock göras en del investeringar innan den verksamheten kan komma igång på allvar. Det finns möjligheter att få samhällsstöd till sådana åtgärder. Nu arbetar vi för detta.
Vi vistas mycket i den digitala världen med sociala medier, en ofta polariserad värld där extrema åsikter och filmer får många klick, och där algoritmerna bara låter oss få våra egna åsikter bekräftade.
Som motvikt behövs verkligen miljöer där vi får mötas i en lugnare takt, bedriva studier, lyssna på varandra och gemensamt och kritiskt söka kunskap för att uppnå en djupare förståelse av livet och tillvaron, det vi kallar bildning och ett utvecklat omdöme.
På Helliden kan vi få växa som människor, som karaktären i den här diktstrofen av Kerstin Hed:
Du ägde kanhända den vilja som vänder en människas öde.
För vetandets gåva gick bok efter bok genom valkiga händer –
du läste och skrev,
när du borde fått sova.
Så blev du det största av allt,
fastän bara en kugge i verket,
en svinnande del;
du blev till den människa,
fullväxt och hel,
du en gång ämnats att vara.